Ända sedan jag började arbeta med hållbarhetsfrågor har jag trott att nyckeln har varit att beskriva framtiden på ett bättre och mer engagerande sätt. Men efter att ha jobbat nära svenska städer flera år (som en del av ett statligt innovationsprogram) insåg jag att det verkliga hindret ofta sitter någon helt annanstans: i den interna friktionen i kommunerna.

Det är friktionen mellan förvaltningar, mellan chefer och medarbetare, mellan mål och vardag – som gör att goda idéer fastnar, även när viljan finns. Den insikten förändrade mitt fokus. Samtidigt insåg jag att städerna saknar formella processer för att smörja kugghjulen när en fråga fastnat i det kommunala maskineriet. Då spelar det ingen roll hur goda intentioner man har eller hur mycket fakta man presenterar.

Under de senaste åren har jag därför arbetat med att utveckla ett smörjmedel, en metod som gör det möjligt att överbrygga politisk polarisering, budgetkonflikter och andra motstridiga polariseringar. Jag har haft turen att arbeta nära tio svenska städer, med målet att hitta metoder för att snabbt nå konsensus om vad som ska göras, och att överbrygga “the Ambition-Action gap”, som jag kallar det.

Resultatet är the Actionable Consensus Framework (ACF) – ett praktiskt ramverk som hjälper fler att minska intern friktion och frigöra den kraft som redan finns i organisationen. Det hjälper förändringsledare och städer som vill förstå vad som blockerar vägen från ambition till handling – och enas om hur man tar sig loss. Istället för att det tar månader och år, gör ACF det möjligt att nå resultat på bara några timmar.

Läs mer om ACF

Stort internationellt intresse

Intern friktion är naturligtvis ett stort problem i många ambitiösa städer, inte bara i Sverige. Det har gjort att intresset för mitt arbete har varit stort – redan långt innan jag var färdig. Jag har blivit intervjuad av BBC, Bloomberg BusinessWeek, The Times och Süddeutsche Zeitung, för att nämna några. Jag har varit inbjuden till allt från en utfrågning i House of Lords i London till att berätta om mitt arbete på Pixar Animation Studios!

Längs vägen har jag också fått inbjudningar att föreläsa på London School of Economics and Political Science, University of California, Berkeley och UPM i Madrid, för att nämna några.

Mottagandet av ACF har varit mycket positivt, både från städerna och från några av de experter som jag har haft turen att få använda som bollplank. Marc Weiss är professor vid Berkeley och en nestor när det gäller stadsplanering, och efter att ha utvärderat ACF sammanfattar han:

Från och med idag finns ACF tillgängligt för alla som vill arbeta mer systematiskt med att göra hållbar omställning möjlig i praktiken – och gå från ambitioner till handling.

Metoden är enkel och gratis att använda. Jag har överlåtit mitt arbete till en nystartad stiftelse som ska arbeta för att sprida och utveckla ACF med målet att hjälpa individer och städer att ställa om ännu snabbare.

Om ACF - och hur du kan använda det

ACF finns från början på både engelska och svenska.

Det var allt för idag.
Vi hörs snart igen!

Idag, den första maj, är en helgdag då vi firar engagemanget och vad det kan åstadkomma i samhället. Folkrörelser av olika slag har varit avgörande för de rättigheter vi ofta tar för givna, och det är en dag då vi visar upp vårt engagemang på olika sätt – i tåg, tal, samtal och numera också i våra flöden.

Det gör första maj till en särskilt bra dag att berätta att min uppskattade bok om engagemang kommer i en ny, helt omarbetad och uppdaterad upplaga om några veckor! Boken blev snabbt ett svenskt referensverk på området när den kom 2013 och några år senare släpptes den i en utökad och uppdaterad upplaga.

Det har gått mer än tio år sedan den senaste omarbetningen, och mycket har hänt sedan dess, både i politiken, i tekniken och i hur vi engagerar oss. Det var med andra ord dags att ta ett nytt grepp om frågan och boken är därför rejält omarbetad.

I år, när det dessutom är valår, blir frågorna i boken extra aktuella: Hur engagerar vi oss egentligen idag, och vad händer när syntetiskt engagemang, konstgjorda bottar och manipulerade opinioner blandas med vårt äkta engagemang?

Engagemang är inte målet i sig, utan ett bränsle – den lagrade energi som driver förändring. Men de senaste åren har det skett en grundläggande förskjutning i förutsättningarna för hur detta bränsle används. Där digitala plattformar tidigare sågs som verktyg för demokratisering, har engagemang idag i stor utsträckning reducerats till en råvara – en digital valuta som banaliseras genom klick och dopaminloopar. Det har aldrig varit lättare att visa att vi bryr oss, och aldrig svårare att veta om våra digitala uttryck faktiskt gör någon skillnad. Samtidigt finns det också många nya möjligheter att väcka engagemang hos vänner, kollegor och frivilliga.

Min förhoppning är att du som läsare ska få hjälp att hitta och tända det bränsle som krävs för att energin ska omvandlas till faktisk rörelse och göra skillnad i den verklighet vi delar utanför skärmarna: på jobbet eller på fritiden.

För att det ska vara så lätt som möjligt att omsätta teorierna till handling innehåller boken en helt ny del där jag sammanfattar och ger olika råd till diverse organisationer, samt ett kapitel där jag bara vänder mig till chefer. Jag tänker mig att det därför kan vara en perfekt sommarpresent till ledare på företag och ideella organisationer. (Om du köper mer än 10 ex får du både rabatt och tidigare leverans.) Hör av dig i så fall!)

Jag hoppas att du kommer att gilla Bränsle! Boken släpps den 15:e juni.

För en tid sedan blev jag inbjuden att hålla tal för Stockholms Handelskammare, när de samlade unga ledare, på temat “allt jag lärt mig”. Här är vad jag delade med mig av.

Jag är född tisdagen den 20:e juli 1976. Det är långt innan många andra. Det gör att jag har samlat på mig mycket mer erfarenhet än andra, men frågan är vad det är värt? Tänk om jag tillhör de inkompetentas skara - något man ju aldrig riktigt kan veta själv. Ett dåligt utfört arbete blir ju inte bättre för att det har pågått under lång tid.

Nej, att försöka sammanfatta värdet av sin erfarenhet är svårt. Dels för att det är förbluffande komplicerat att veta vad man egentligen har lärt sig, utöver de fakta man har samlat in inom ett visst ämne. Men även det är vanskligt. ”Berätta allt du lärt dig om skogen!” uppmanar någon. Men var ska man börja? Man vill inte vara för basal, som att börja med att säga att en skog består av träd och buskar. Men man vill inte heller vara för specifik och inleda med att reda ut hur viktiga mykorrhizasvamparna är för relationen mellan unga och gamla granar.

Jag har arbetat i drygt trettio år, vid det här laget. När jag ska sammanfatta min erfarenhet vill jag dessutom inte låta som LinkedIn: skriva floskulöst om autentiskt ledarskap på ett sätt som känns konstgjort och självupptaget. Jag vill inte vara Instagram: ett poetiskt och klämmigt citat som gör anspråk på att sammanfatta livets kärna. Jag vill inte vara Wikipedia: så torrt att det är en brandrisk.

Nej, i stället för att försöka sammanfatta mina erfarenheter väljer jag att sammanställa dem. Det är lösryckta sanningar som jag lever efter, principer som jag tycker är värda att upprätthålla, tankar som jag håller för sanna, förhållningssätt som har hjälpt mig i olika situationer genom åren.

Men innan jag kommer till dem måste vi ställa oss frågan vad erfarenheter egentligen är, utöver vad de är värda. “Livet är som en chokladask”, hävdade Forrest Gump. “Man vet aldrig vilka chokladbitar man får.” Det är en lustig liknelse, för poängen med chokladaskar är att de innehåller exakt det som utlovas på baksidan. Livet är alltså inte alls som en chokladask, för man vet aldrig vad man får.

Jag har fått göra en massa saker. Jag har arbetat i det privata, det offentliga och det ideella. Jag har haft styrelseuppdrag i föreningar, företag och i staten. Jag har haft möjlighet att skaffa mig kunskap och insikter om hur saker går till i vitt skilda branscher. Det har inte alltid varit lätt och roligt att vara Per Grankvist, men det har nästan alltid varit intressant.

Jag började livet som om erfarenhet vore en stentrappa: ett tydligt steg uppåt, ett efter ett, en utbildning i taget, med strävan efter en tänkt topp, en utsakad led mot ett fördefinierat mål.

Det är inte konstigt. Det är så vi pratar om utbildning och vuxenblivande, där nästa steg ska tas efter det förra. Det är en prydlig och logisk liknelse, som dock har mycket lite att göra med erfarenheten.

Med åren har jag insett att erfarenheten snarare liknar ett livets landskap – fullt av stigar, floder, oöverblickbara snårskogar man tar sig igenom, och oväntade utsiktspunkter där dalar och toppar framträder tydligt.

Som i naturen har jag med åren blivit bättre på att tolka tecken i skyn, kan använda erfarenhetens landskap för att förstå nya händelser, att likna dem vid något jag redan upplevt och bilda mig en uppfattning om hur jag ska förhålla mig inför detta nya. Samtidigt vet jag också hur desorienterad man kan bli av plötsliga väderomslag som gör att man inte vet vad man ska referera till, och hur bristande information och kommunikation påverkar förmågan att förstå något lika mycket som en oväntad dimbank som sveper in över ett landskap.

I dessa lägen är tålamodet din bästa vän, i kombination med en inre kompass.

Du måste öva på ditt tålamod. Det finns inget annat sätt att säga det. Öva på ditt tålamod. Lägg undan telefonen. Sov på saken. Låt det rinna vatten under broarna. Det är lätt att säga och mycket svårare att göra. Det har varit en av de saker jag har varit sämst på.

När det gäller den inre kompassen hade jag tur. När jag var 23 visste jag med absolut säkerhet var den pekade, vilken som var min innersta och starkaste drivkraft. Det hände i Fort Lauderdale, av alla ställen, på en konferens om innovation och nytänkande, och vi var väl en fem–sex hundra som samlats i en amfiteater för att höra en gubbe med ett efternamn som i princip bara bestod av konsonanter tala om Flow. Att han var den som hittat på konceptet eller att han skrivit boken med samma namn som fått sådant genomslag - det gick mig förbi då. Men han lät oss göra en övning som fick stor betydelse för mig.

Alla vi fem-sex hundra ombads att ställa oss upp och tyst identifiera den händelse som gett oss mest glädje under de senaste tre, fyra veckorna. Därefter skulle vi fråga oss själva varför det var viktigt, och sedan varför det var viktigt, och så vidare tills svaret endast var ett ord. På given signal ropade vi sedan detta rakt ut, fem–sex hundra röster som artikulerade det som ger dem energi på samma gång. Håren på armarna reser sig varje gång jag tänker på hur energin gjorde luften elektrisk.

Vi fick sedan vända oss till vår granne och fråga vad hen hade sagt, och intill mig stod en rabbin från New York som berättade att hans ord var ”kärlek”. Jag skämdes först när jag tänkte på mitt ord, för hans ord lät ju så mycket bättre, insåg jag. Men samtidigt kan man inte ändra sitt ord. Mitt ord var ”nyfikenhet”.

Det har varit min välsignelse och min förbannelse i livet. Den ständigt närvarande frågan: ”Varför?”

Att ställa frågan är en sak, men det gäller att veta när den ska ställas och när man ska vänta. Det är här jag oftast har brustit i tålamodet. För en del människor vet inte skillnaden mellan att fråga och att ifrågasätta, och många saknar dessutom tålamodet att försöka förstå varför frågan ställs utan att anta något. Även här har jag ibland brustit. Jag har tolkat frågorna som nyfikenhet snarare än som kritik, och det har ibland tagit tid innan jag har förstått vad jag gjort fel.

Vem man omger sig med är alltså avgörande för om den inre kompassen fungerar eller inte. Omger du dig med fel personer kommer din inre kompass att visa fel, på samma sätt som ett illasinnat magnetfält får skeppskompasser att visa fel och orsaka grundstötningar.

Så här vid femtio kan jag peka ut tre insikter som varit till stor nytta för mig och som jag vill rikta som uppmaningar till dig.

• Ta reda på vad som är viktigt för dig. Det har inget med andra att göra.
  Identifiera en händelse som gav dig energi under de senaste fyra veckorna och fråga dig därefter ”varför” gång på gång, tills du har ett ord. Om det är rätt, vet du det. Annars gör du om det.

• Man blir klokare när man delar saker med andra. Om du aldrig berättar för någon hur du agerar och reagerar, vad som gör dig glad och vad som gör dig ledsen, kommer du aldrig att få visdomens gåva. Berätta absolut inte allt för alla, men något för vissa. Den som aldrig tar risken att visa sig naken fastnar för eller senare i sin rustning.

• Vem du gör saker med är lika viktigt som vad du gör. Sällskapet är lika viktigt som kompassen och tålamodet. Dela inte alla dina tankar med alla, och inse att en del vänner och kollegor är bra sällskap på vissa stigar, men inte på andra. En del människor tycker om att sova i tält, andra under bar himmel.

Med detta sagt följer nu en lång sammanställning av erfarenheter jag samlat på mig. Det kommer inte i någon särskild ordning, och det som är viktigast i stunden varierar.

Förstå hur lite din utbildning betyder. Med undantag för några få specialistyrken – läkare, brottsutredare, psykiatriker – betyder din utbildning mycket mindre än du tror för att klara dig. All kunskap du har tillgodogjort dig kan också Gemini, Claude, ChatGPT, Copilot och Grok – fast bättre. AI har minskat värdet av att kunna fakta och ökat värdet av att kunna förhålla sig till en situation och andra människor. Med andra ord: AI tvingar oss att bli mer mänskliga. Det som betyder något är din förmåga att hantera situationer och relationer, inget annat.

Gå i terapi. Det är alltid värt det. Det kräver tålamod och nyfikenhet. Du kommer inte att gilla allt du upptäcker. Var glad för det. Människor som är fullständigt nöjda med sig själva lider av vanföreställningar. Skaffa dessutom en personlig AI-bot eller app som hjälper dig att lära känna dig själv. Den är dessutom alltid tillgänglig. Ljug aldrig för din terapeut eller din bot - det är som att ljuga för sin våg.

Undvik uppgifter som du är bra på men som är tråkiga. Gör en fyrfältare där den ena axeln beskriver uppgifter du är bra eller dålig på, och den andra vad du tycker är roligt respektive tråkigt. Den farligaste, men lättaste rutan att fastna i är den bra/tråkiga. I rutan dåligt/roligt utvecklas du mest, för där får du lära dig saker du ännu inte bemästrar

Gör det som är besvärligt först. Det går ofta fortare än du tror och är mindre jobbigt än du anar. Du bevisar för dig själv att du kan, och dessutom känns det så skönt efteråt. Att regelbundet ta tag i det besvärliga först är som att hålla en muskel igång. Om du slutar göra det som är besvärligt, orkar du snart ingenting.

Gör en armhävning om dagen. Det är framför allt en övning i att sätta rimliga mål och skaffa sig nya vanor. När du ändå håller på, gör nio till. Men behåll målet: en armhävning om dagen.

Du är unik, men inte speciell. Lär dig förstå skillnaden.

Ingen bryr sig så mycket om dig och vad du gör som du tror. De har fullt upp med att bry sig om sig själva och undra om andra bryr sig så mycket om dem som de tror.

Ta ansvar för din egen mentala hälsa. Träna. Gå ut i skogen. Öva på ditt tålamod. Öva på att inte gnälla. Öva på att inte bli kränkt. Gör dig aldrig till ett offer, i din eller någon annans berättelse, även om du vid olika tillfälligheter har blivit offer för omständigheterna. Låt det inte definiera dig.

Lär dig om du blir lyckligast av att arbeta med händerna eller med huvudet. En del människor blir lyckliga av att göra saker med händerna – baka, hälsa folk välkomna i en reception, montera bilar, bygga hus, sticka tröjor eller måla. Andra blir lyckligast av att fundera ut saker vid en dator. Bli inte en sådan som bara sitter framför datorn för att någon sa det. Bli inte en sådan som arbetar med händerna när den mesta aktiviteten sker i huvudet.

Varva och kombinera. De som arbetar med händerna blir ofta gladare av att sitta och fundera ibland. De som arbetar med huvudet blir alltid klokare av att göra saker med händerna också. Om du använder huvudet på jobbet kanske du ska använda händerna när du är ledig, eller tvärtom. Skapa dig ett liv som kombinerar hand och huvud och du kommer att må bättre. Jag vet en diplomat som också har en chokladfabrik och en processledare som har en ostbutik. Det går.

Om du arbetar med huvudet, lura dig inte att tro att du är smartare än någon annan. Få saker har en optimal lösning – det är bara dumbommar som tror det. Folk är intelligenta på olika sätt och i olika kombinationer. Glöm inte bort hjärtats och handens intelligens – nog så viktiga i livets olika skeenden.

Ingen mår bra av att sitta för länge. Det gäller i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Ingen borde sitta i mer än en timme. Ingen borde ha samma post i mer än fem år.

Man lär sig mest av sina egna misstag. Men det är dumt att upprepa misstag som andra har gjort.

Skaffa en nördig hobby. Det kommer att göra dig lyckligare än en MBA.

Lär dig hantera att-göra-listor. Du behöver två listor: att göra nu och att göra så småningom. Använd inte din inkorg som en att-göra-lista.

Lär dig när på dagen du är som mest kreativ och effektiv. Det behöver inte vara samma timmar. Organisera ditt arbete runt dessa timmar.

Lär dig djuparbeta. Om du kan få fyra block med 40 minuters koncentrerat arbete per dag ska du vara tacksam för det.

Lär dig planera. Avsluta veckan med att planera vad på din att-göra-lista som ska hinnas med nästa vecka, och när du kan få in block för djuparbete. Schemalägg din träning. Titta en månad framåt för att säkerställa att du når dina långsiktiga mål. En eftermiddag varje vecka ska vara fri som en buffert.

Tacka nej snabbt och tacka ja långsamt. Sov alltid på viktiga beslut. Ha ett färdigt svar: ”Tack för frågan, det låter väldigt intressant. Tyvärr har jag lovat mig själv att prioritera _____ det här året och har därför inte möjlighet att åta mig extra uppdrag.”

Handlingar räknas mer än ord. Jag har gjort operasångerskan Birgit Nilssons motto till mitt eget: ”Värp först och kackla sedan.” Birgit använde det för att beskriva sin egen arbetsmoral. Det betyder att man ska leverera resultat, arbete eller prestationer först – och fira eller skryta om det efteråt. Det är en uppmaning till handling och ödmjukhet före uppmärksamhet. Bli inte en av alla dem som springer runt och pågår.

Håll dig nära jorden. Då gör det inte så ont när du faller. Riktigt viktiga människor gör sig aldrig viktiga. Det är de osäkras signum.

Gör det du ska. Håll det du lovat.

Vifta på svansen. Visa att du gillar saker, att du är positivt inställd och att du tycker om det andra gör. Om du inte har en svans, visa det på ett annat sätt.

Var snäll mot andra.

Var snäll mot dig själv.

Skriv kortare mejl. Förklara vem du är, vilket ärende du har och vad mottagaren ska göra. Använd punktlistor för att skapa en överblick. Använd AI för att korta och förtydliga dina mejl.

Svara på mejlet senast nästa arbetsdag. Folk förväntar sig det. Däremot förväntar sig ingen blixtsnabbt svar. Undantaget: när folk spontant söker jobb – svara först när de kontaktar dig för tredje gången. Det är en signal om att de har en drivkraft utöver det vanliga.

Signalera att du har tagit emot ett meddelande. En tumme upp räcker långt och eliminerar osäkerhet och irritation.

Se ett uteblivet mejl som en signal. Alla kollar sina mejl minst en gång om dagen. Folk som vet vem du är men inte svarar på dina mejl är sällan upptagna, utan slarviga eller inkompetenta på det ena eller andra sättet. Antingen har de dålig koll på sin tid, brister i rutiner för att svara på mejl eller anser sig vara viktigare än du. (Undantaget är om du vill sälja dem något de inte har bett om.) Trots detta: skicka en vänlig påminnelse inom tre dagar.

En utebliven bekräftelse på ett meddelande är också en signal. Personen är oartig, oengagerad eller oorganiserad. Ibland alltsammans.

Ditt driv, tålamod och din uthållighet är viktigare framgångsfaktorer än kompetens och utbildning. Framtiden formas av dem som dyker upp och stannar kvar.

Gå på museum själv. Låt nyfikenheten guida dig och audioguiden göra dig sällskap.

Klä dig utifrån hur du vill bli uppfattad, inte utifrån hur du känner dig. Välj kläder utifrån vad som får den du möter att känna förtroende för dig. I vissa sammanhang är det sneakers på jobbet. I andra sammanhang svarta skor efter klockan sex.

Kom alltid 10 minuter i tid till ett möte. Det signalerar mer om dig än du anar.

Kom aldrig 10 minuter för sent till ett möte. Det signalerar mer om dig än du anar.

Lär dig att vänta på din tur i en kö.

Lär dig att vänta på att ett möte ska börja. Bemästra konsten att fördriva tiden i en lobby i väntan på ett försenat möte utan att ta upp telefonen.

Ta varje chans att besöka en katedral. Sätt dig och känn hur den får dig att känna dig liten på ett storslaget sätt.

Det är skillnad på att vara närvarande och att ha kontakt. Närvarande är inte samma sak som att visa närvaro, men närvaro är inte lika stark som att känna kontakt med någon.

Öva på att gå långsamt. Det är långsammare än du tror. En stressad människa är en person som signalerar att hen inte behärskar konsten att ha framförhållning.

Ge alltid mer än du tar.

Tacka så ofta du kan. Säg tack till alla som förtjänar det, vilket är fler och oftare än du anar. Sänd ett sms. Ge en bukett. Skicka ett handskrivet tackbrev inom en vecka. Var särskilt noga med att tacka dem som inte förväntade sig det. Han som höll upp hissdörren. Hon som hjälpte dig i affären. Han som löste ett ärende i kundtjänst. Hovmästaren som ordnade ett bord.

Klaga aldrig på lokalpolitiker. Om du tycker att du kan göra det bättre, engagera dig politiskt och bevisa det.

Undvik osäkra människor. Du kan aldrig vara säker på vad de säger, tycker eller agerar.

Gift dig inte med en åsna. Eller en snigel. De gör dig dummare och slöare.

Ta ansvar – en förmån! Det här är en av Ingvar Kamprads teser som jag har gjort till min egen. Det finns inget bättre sätt att få kontroll över sitt öde och styra sin tid än att identifiera en möjlighet till förbättring och genomföra den.

Lär dig att presentera dig. Säg både för- och efternamn och vad du gör, om inte din titel tydligt säger det. Minns att det är viktigare att vara bildad än utbildad. Berätta aldrig vilken utbildning eller skola du har gått, utan vilka frågor som intresserar dig. Om någon frågar vad du är ”i botten”, antyder de att de är mer intresserade av högskolepoäng än personlighet.

Lär dig att presentera dig på ett tråkigt sätt. Att kunna beskriva det man gör på ett maximalt ointressant vis är ett bra sätt att sätta stopp för frågor om ens arbete, och kunna styra samtalet till intressantare ämnen.

Tvärsäkerhet avtar med åren. I alla fall hos vettiga människor. Vansinniga människor blir allt säkrare på sin sak. Lär dig att byta ut ”jag är säker på att” mot ”om jag förstått saken rätt” så ofta du kan.

Vänta med att prata. Motstå frestelsen att bekräfta andra genom att berätta att du har varit med om samma sak. Låt alla runt bordet ge sina synpunkter innan du ger din. Sannolikheten för att någon annan kommer att säga det du tänkt säga är stor. Sannolikheten att just din erfarenhet är avgörande är liten.

Låt det bli tyst omkring dig. Om du ständigt lyssnar på något när du är ensam kommer du aldrig att kunna höra dig själv tänka. Låt tankarna vandra. Lär dig att trivas i ditt eget sällskap. Gå på museum själv.

Identifiera livets guldkanter. De kostar sällan något. Undantaget är vanan att alltid ha en flaska bubbel på kylning.

Låt inte rädslan styra dig. Det är viktigare att inte vara rädd än att vara modig. Fäst blicken på det som blev bra, inte på det som blev dåligt – såvida du inte kan lära dig något av det. Älska det vackra utan att hata det fula. Ägna mer tid åt att fundera på hur saker kan bli bra, snarare än att undvika det som är dåligt.

Lär dig att acceptera att alla inte gillar dig. Det är ett tecken på att du står för något – eller att du är omöjlig.

Glöm inte bort att vara tacksam. Artikulera det för dig själv. Berätta om det för andra. Börja dagen med att säga en sak till din käresta som du är tacksam för.

Allt blir lättare när du fyllt 40. Då orkar du inte bry sig lika mycket längre om vad andra gör eller tycker.

Gå till alla svåra möten. Det ger dig tid att tänka igenom allt en gång till.

Undvik folk utan humor. De har bara ett enda perspektiv på saker och ting. Dessutom är man övertygad om att just det perspektivet är rätt.

Undvik människor som aldrig säger ”förlåt”, ”du har rätt” eller ”jag håller med”. De har antagligen ingen humor heller.

Ligg inte med någon som inte läser böcker. Lust och stimulans är övergående. Läslusta är avgörande för en stimulerande relation på sikt.

Alla relationer som börjar dåligt fortsätter alltid på samma sätt. De blir aldrig bättre.

Alla förtjänar en andra chans, men ingen förtjänar en tredje.

Uttryck dig vagt och vänligt till en början i en relation. I de allra flesta fall: fortsätt med det.

Acceptera att du ibland är den som tar mer ansvar i en relation. En del bra människor är förvånansvärt dåliga på att upprätthålla relationer. Sånt är livet.

Man behöver sällan avsluta en relation. Det räcker att låta den rinna ut i sanden. Undantaget: kärleksrelationer. Det eleganta sättet att avsluta är det klassiska: ”Det är inte du, det är jag.” Förutom när det verkligen är du, inte jag.

Bli inte någons kundtjänst. Låt barn, föräldrar och kollegor först prova att lösa sina problem själva.

Hjälp inte dem som inte vill ha din hjälp. Det är slöseri med din energi. Hjälp alltid dem som vill ha din hjälp. Det är alltid värt det. Sluta hjälpa dem som inte säger tack. Akta dig för att bli någons enda terapeut.

Ge inte råd till folk som inte vill ha det. Det är dessutom en fin balansgång mellan att vara hjälpsam och att vara irriterande.

När du ger råd, var tydlig. När någon har orealistiska förväntningar är det alltid bättre att vara kortsiktigt taskig och därmed långsiktigt snäll än tvärtom. Däremot får du aldrig vara brutal. Den som envisas med att tala om ”den brutala sanningen” njuter ofta minst lika mycket av brutaliteten som av sanningen – möjligen mer.

När du inte vill ge råd, var vag och vänlig. Säg att du inte riktigt kan bedöma det, att det låter spännande och säkert kommer att gå utmärkt, och att det ska bli roligt att följa på avstånd.

Be folk dra åt helvete ibland. Kom ihåg: du gör det inte för att lära dem en läxa utan för att lära dig själv en läxa. Om du gör det en gång om året vet du att du är sann mot dina värderingar. Om du gör det tio gånger om året är du i fel sammanhang.

Se upp för processmänniskor. De känns igen på sin önskan om att processer ska följas, att möten ska leda till nya möten, och att rita linjer och boxar för att illustrera vem som bestämmer (de). De avslöjar sig genom sin önskan om byråkratisering, sin ovilja att prata om konkreta framsteg mot ett specifikt mål eller att bli utvärderade utifrån mätbara mål, och sin avsky mot att förenkla och ta genvägar. Ändamålen helgar aldrig medlen, eftersom ändamålen, i deras ögon, måste underordnas den process de själva styr.

Sök dig till resultatmänniskor. Det är bara de som gör saker som får dem gjorda. Om du ska få framgång i organisationen är det dessa du måste arbeta med. Det gäller även om du är en processmänniska.

Lär dig hantera dina kollegor. Mappa in dem i en fyrfältare med process- och resultatmänniskor på ena axeln och inkompetenta och kompetenta på den andra. Agera därefter. (Minns att några av dem du gillar mest som personer likväl bör placeras i rutan för inkompetenta processmänniskor.) Gör aldrig den här övningen tillsammans med någon annan. Det kommer att förgifta er relation, förr eller senare.

Var modig i var du hämtar inspiration – den kan komma från de mest oväntade håll. Var desto försiktigare med vilka lärdomar du drar av den. Sun Tzus ”The Art of War” eller Macciavellies ”Fursten” är litteratur för härförare och hovfolk, men inte nödvändigtvis för andra.

Förenkla livet för din chef. Till syvende och sist: detta är din viktigaste uppgift. Kom aldrig med ett problem utan att samtidigt komma med ett förslag på en lösning.

Man lär sig minst lika mycket av en dålig ledare som av en bra. De flesta ledare är bara chefer och de flesta chefer är dåliga. Konsten att leda har tyvärr få som. Om du stöter på en bra ledare, gör vad som helst för att få följa med. Om du är osäker på om din chef är bra, har du en dålig chef. Man behöver aldrig tveka vid en bra chef.

Du behöver bara hinna göra en viktig sak i veckan. Det räcker för att skaffa sig ett rykte som någon som får saker att hända.

Berätta vad du har uträttat, en gång i veckan. Alla kunder och chefer älskar att känna att någon annan har gjort saker medan de själva har suttit upptagna i möten hela veckan. Skicka en fredagshälsning till din chef nästan varje vecka för att summera vad du har tagit ansvar för och vad du har gjort för att närma dig dina mål. Skicka den inte bara på fredagar och inte varje vecka.

Om din chef eller uppdragsgivare inte uppskattar det du gör, byt chef eller uppdragsgivare.

Lär dig tolka signaler. Lär dig vad det betyder att din chef inte svarar snabbt på ett meddelande. Var lika vaksam på det hen inte säger som på det hen säger.

Synka förväntningar. Det är enklare att hantera skillnaderna för tidigt än för sent.

Ta inte ansvar för andras orealistiska planer. Om någon tror att de ska hinna segla och åka skidor samma vecka, låt dem göra det. Vem är du att förstöra deras glädje i förtid, när verkligheten tids nog kommer ifatt dem?Människors vanföreställningar kan vara de enda de har.

Lär dig en dikt utantill.

Lär dig en ovanlig snapsvisa utantill.

Acceptera att du ibland älskar mer än den andra. Som raderna i W.H. Audens berömda dikt:

How should we, like it were stars to burn
With a passion for us, we could not return?
If equal affection cannot be,
Let the more loving one be me.

Ta inte upp andras tid i onödan. De flesta möten hade kunnat hanteras med ett kort mejl. De flesta mejl: ett telefonsamtal. Ju färre mottagare på mejl, desto bättre. Att cc:a en jämställd kollega kan vara ett tecken på omtanke, men ett separat mejl som sammanfattar och ger en lägesuppdatering är alltid mer uppskattat. Att cc:a en chef är ett tecken på osäkerhet, bristande förtroende eller bristande mandat. Ofta alltsammans.

Strunta inte i formaliteter. En liten ceremoni kan ha stor betydelse.

Underskatta inte vikten av mjuk makt – och använd den närhelst du kan.

Många möten blir bättre stående eller gående. Ståmöten gör avstämningar snabbare. Gåmöten gör samtalen djupare. Utvecklingssamtal ska alltid ske under en promenad.

Det viktigaste står sällan på agendan. Det som står i programmet för en konferens är det minst viktiga. Se till att ha tid för spontana möten. Kom i god tid och se till att inte ha bråttom hem. Det är i mellanrummen som allt det viktiga sägs.

Planeringsdagar är slöseri med tid. Det som gör dem viktiga är allt det oplanerade som inträffar.

Lär dig att sitta rakt på en hård pall. Hållningen är viktig för att signalera att man är rakryggad. (Planeringsdagar är ett bra tillfälle att öva.)

Mogenhet har inget med ålder att göra. Det finns 55-åringar som beter sig som valpar och 25-åringar som är kloka som ugglor.

Lär dig att agera i linje med din ålder och din senioritet. Det är vad omvärlden förväntar sig – och med all rätt!

Låt kollegorna förbli kollegor. Bli inte kompis med dem. Fråga aldrig om dina kollegors familjer eller privatliv. Alla bär sina ok. Vilka de är har du inte med att göra, såvida de inte vill att du ska veta.

Ligg inte med folk du arbetar med. Flörta inte ens. Det är opassande.

Även om ingen får reda på att du var otrogen, kan du själv aldrig bli ovetande om det. Klarar du att leva med den insikten om dig själv? Svaret är inte givet.

Du ljuger antagligen mest för dig själv. Du säljer in orealistiska idéer utan förankring som du sväljer med hull och hår. Men ibland måste man få vara orealistisk.

Det finns alltid tid för en mjukglass.

Ge dig själv tillstånd att lita på dina instinkter. Jag har en vän som är tävlingsryttare och inför varje stort mästerskap, när han tränar i fyra år och vet att det är fyra år till innan han får chansen igen, om han någonsin får den, säger han till sig själv: ”Jag ger mig tillstånd att lita på mina instinkter”. Under stor press är det befriande.

Folks identitet är alltid viktigare för dem än de låtsas.

Folk vill bestämma i mycket högre grad än de vill ge sken av. Den som oftast pratar om vikten av att vara lagspelare är sällan den som är minst intresserad av att samarbeta. De som vill samarbeta gör just det i stället för att prata om vikten av samarbete.

Folk är sällan så logiska som de låtsas vara. En del fattar sina beslut utifrån vad de upplever som det rätta alternativet. Andra utifrån det som är minst dåligt. Anpassa argumentationen därefter.

Glöm inte att alla bär sina ok. Kanske i tysthet. Kanske utom synhåll. Men alla bär sina ok.

Be om förlåtelse tidigt och ofta (även om det inte var ditt fel). Det visar omsorg och omtanke.

När du får kritik, utgå från att motparten har rätt. Eller att det i alla fall är så motparten uppfattar det. Ta ansvar därefter, oavsett om du håller med eller inte.

När du kritiserar någon, utgå från att du kan ha fel. Utgå från deras bästa argument. Fila bort kanterna på dina argument.

Om du ständigt blir missförstådd är du förmodligen otydlig. Om du ständigt blir misstänkliggjord har du förmodligen hamnat i fel sammanhang. Stanna inte kvar.

Ge inte folk all information på en gång. Få människor kan hantera en stor mängd information i ett enda svep. Den behöver distribueras i små doser under en längre period. Schemalagda meddelanden är dina bästa vänner.

Avslöja inte hur snabbt du arbetar. Många bedömer arbete utifrån hur lång tid det tar, inte hur bra det är. Resultatet kan därför bli att du både uppfattas som slarvig och får fler uppgifter.

Avsluta provanställningar vid första misstanken om att något är fel. Om personen inte ens kan fejka en angenäm personlighet under tre månader, trots att hela systemet är riggat i deras favör, är förklaringen antagligen att de har en så gräslig personlighet att den inte går att förändra. Avsluta så fort du kan.

Konflikter handlar ytterst sällan om sakfrågan. Då hade problemet varit löst för länge sedan.

När folk skyller på formaliteter är den verkliga orsaken sällan själva formaliteterna.

Alla människor tycker själva att de agerar mycket logiskt. Deras agerande avslöjar därmed vilka föreställningar de har. Ett varningens finger dock: det är inte ovanligt att människor agerar utan att tänka alls. Det gör dem svårare att tyda och deras agerande omöjligt att förutse.

Folk som ofta kastar andra under bussen kommer en dag att bli kastade under bussen. De väntar bara på rätt tillfälle.

Anta inte att folk kan skilja på känslor och fakta. Detta gäller särskilt personer med otydliga arbetsuppgifter. De bedömer sitt eget arbete oftare utifrån hur det känns under tiden, snarare än utifrån vad de faktiskt har åstadkommit.

Fira oftare. Sörj mindre.

I förhandlingar: ta reda på vad den andra vill. Ge dem det. De flesta kan inte hantera fler perspektiv än sina egna. Folk är oftare mindre intresserade av vad du vinner på det än av vad de själva vinner på det. Säg vad de vill höra. Få vill veta vad du tycker.

När du märker att motparten inte har goda intentioner, håll informationen till ett minimum. Ju mer du ger dem, desto mer kan de (och kommer de att) missförstå.

I förhandlingar, svara bara på det du vill, när du vill. Svara inte på allt. Svara snabbt ibland, långsamt ibland.

När du har att göra med besvärliga människor, ta då hjälp av andra när du formulerar dig. Att låta AI formulera det du vill säga på ett bättre sätt har hjälpt mig fler gånger än jag kan räkna.

Inse att du är faktiskt den helt orimliga i en del konflikter. Ibland är allt bara ditt fel. Att tro att du aldrig skulle hamna i en sådan situation är också en orimlig hållning.

Bli aldrig cynisk. Det kommer att äta upp dig inifrån.

Sträva bara efter att uppfattas som en rimlig, vettig människa av din omgivning. Det är en nog så hög och svår ambition.

Slå vakt om din nyfikenhet. Den är lika viktig som din hälsa.

Lär dig hålla ett tacktal. Res dig upp. Uttryck tacksamhet för att ni har blivit inbjudna. Nämn en detalj som vittnar om värdens omtanke. Skåla för värden. Sätt dig ner.

Stanna aldrig sist på festen. Men bli inte den första som lämnar.

Öva på ditt tålamod.

Sluta aldrig vara snäll. Sluta aldrig vara snäll. Sluta aldrig vara snäll!

Det var allt för idag.
Vi hörs snart igen!

Read more

Just idag skulle en av de bä…

Read more

I…

Read more

Read more

Så här års har de flesta redan gett upp sina nyårslöften. Ofta misslyckas de för att vi lovar något vi egentligen inte …

Read more

Mellandagarna är till för att summera året, och traditionsenligt listar jag mina favoriter.(Se tidigare år: 2024, 2023, 2022). Listorna är ett sätt för mig att reflektera över det jag läst, men lika mycket ett sätt att återgälda alla de tips jag fått från andra.

• Listorna är i mångt och mycket sammanställningar av det som jag under året delat under olika hashtags på mina kanaler på Instagram och Facebook. Du hittar respektive hashtagg under respektive lista.

Läst

Varje år läser jag en lång rad böcker, många bra och några mediokra, några klassiker och många nya. Sedan ett drygt decennium publicerar jag en kort recension över de jag tycker bäst om och publicerar den med hashtaggen #persboktips.

Skönlitteratur

• Detransition, Baby - Torrey Peters.

• Att gå på teater - Claes de Faire

• Air - Christian Kracht

• Flesh - David Szalay

• Sommarboken - Tove Jansson

• Hunchback - Saou Ichikawa

• James - Perchival Everett

• Wintermans mysterier - K Svensson

• How to Be a Man - Nicole Krauss

• Trust - Hernan Diaz

• En gentleman i Moskva - Amor Towles

Sakprosa

• All the Beauty in the World - Patrick Bringley

• The sense of Style - Stephen Pinker

• Text & stil - konsten att berätta med vetenskap - Magnus Linton.

• HasseåTage - Kalle Lind

• Breakneck - Dan Wang

• The next conversation - Jeffersson Fischer

Hört

Under året som gått har jag lyssnat lite mindre på poddar och lite mer på böcker (varav några hamnade på läst-listan ovan). Några av favoriterna under 2025 är nya bekantskaper och flera var favoriter redan förra året.

Musik

De låtar jag lyssnade på mest under året finns samlade i en spellista på Spotify och har som vanligt en tonvikt på det klassiska och instrumentella. Förklaringen är att jag har lättare att koncentrera mig när jag skriver om jag lyssnar på något instrumentellt.

Här är några av mina nya favoriter från året som gått.

• To the Mountains - Lizzy McAlpine

• Row your boat - Peder Elias

• Härz und Mund und Tat und Leven: BWV 147 - Johann Sebastian Bach

• Venus in Sunlight Grey - Julie Cooper

• Op! al den ting som Gud har gjort - Anne Dorte Michelsen

• Same Questions - Max McNown

• Vincent - Don McLean

• Diamond & Rust - Joan Baez

• The Fate of Ophelia - Taylor Swift

• The Gulf of Finland - Mikhail Glinka’

Poddar

Här är de poddar jag lyssnade mest på under 2025. (Länken går till Spotify.)

• Hundåren - långa intervjuer med kulturpersonligheter om perioder när allt inte gått så lätt. Jag håller Tomas Andersson Wij för att vara en av landets bästa intervjuare, och här visar han varför.

• Till sängs - Samanda Ekman och Malena Ivarsson talar om samtiden ur ett jungianskt perspektiv.

• Interesting Times (New York Times) - konservative Ross Douthat försöker förstå världen ur sitt perspektiv med oslagbart intressanta gäster.

• Della Monde (Under Produktion) - K Svensson, Simon “Chippen” Svensson och Jonatan Unge babblar om högt och lågt.

• Stormens utveckling (Under Produktion) - samtiden kommenteras av Ola Söderholm, Liv Strömquist och Jonatan Unge

• Critics at large (the New Yorker) - aktuella populärkulturella fenomen diskuteras av Vinson Cunningham, Naomi Fry, och Alexandra Schwartz

• En varg söker sin podd (Under Produktion) - Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli samtalar om tidens ämnen och tidlösa teman.

• Snedtänkt med Kalle Lind (Sveriges Radio) - Kalle Lind talar om sådant som andra poddar inte talar om.

Sett

Att se film och serier är det som jag oftast prioriterar bort till förmån för andra aktiviteter. Jag hade likväl turen att se flera bra filmer och serier under året, och några av dem delade jag under #persfilmtips, andra glömde jag att skriva något om. Klickar du på namnet kommer du till inlägget på Instagram där jag skrev varför de berörde mig.

Filmer

• The Apprentice (Prime Video)

• Antidote (Frontline / PBS).

• Zootropia 2.

Humor

• Jaqueline Novak - Get down on your Knees (Netflix).

• Alex Edelman - Just for us (HBO Max).

• Marc Maron - From Bleak to dark (HBO Max) och Panicked. (HBO Max).

• Nate Bargatze - Your Friend (Netflix)

Serier

• Älgvandringen (SVT)

• The Diplomat (Netflix)

• Förrädarna, säsong 4 (TV4 Play)

• Last Week Tonight with John Oliver (HBO Max / YouTube)

Upplevelser

Att besöka utställningar eller sätta sig i salongen är alltid en bra idé för att få nya intryck. Några av de bästa upplevelserna under 2025 har jag som vanligt delat under #persscentips och #perskulturtips.

Utställningar och besök

• Skulptören Carl Milles 150 år, Millesgården, Lidingö. Fenomenal utställning om hans verk och person.

• Hanna Hirsch Pauli – konsten att vara fri, Nationalmuseum Stockholm. En möjlighet att stifta bekantskap med en fenomenal konstnär.

• Unboxing, Arkdes, Stockholm - Varje dag mellan 13-15 plockas något skojigt fram ur Arkdes stora arkiv och som besökare får man titta närmare på det.

• V&A East Storehouse, London - En av Londons populäraste museer har invigt ett stort arkiv som det är möjligt att besöka för att förstå hur och vad V&A samlar på.

• Händel Hendrix House, London - Separerade av en vägg och två hundra år bär de två hemmen vittnesmål om två musiker som förändrat musikhistorien.

• the Venet Foundation, Le Muy. En trädgård full med den franske konstnärens monumentala verk, och ett hus han fortfarande bor.

• Maison Dora Maar, Ménerbes. Om man får chansen att besöka huset där Picassos musa bodde ska man ta den.

• Sagrada Familia, Barcelona. Trots att jag besökt katedralen flera gånger vid det här laget, tappar jag likväl andan vid varje besök.

Föreställningar

• Abba Voyage - Abba Arena, London

• Sissela Kyle: Min föreställning om mamma - Rival, Stockholm

• The importance of being Ernest - Nöel Coward Theatre, London

• K Svensson: En modern gentleman (K Svensson) - Godsmagasinet, Uppsala.

• Björn Gustafsson: live - Chinateatern, Stockholm

• Amadeus, Stadsteatern, Stockholm

• The Book of Mormon, Prince of Wales Theatre, London

Det är djupt tillfredsställande att få veta att någon man har hjälpt har haft glädje av det. Jag tycker därför att det är förbluffande hur dåliga många är på att återko…

Read more

Thanksgiving. För femton år sedan upplevde jag den amerikanska högtiden för första gången. Vi bodde i San Francisco den hösten och min kollega Megan frågade mig och en annan kollega om vi och våra familjer ville fira m…

Read more

Den som tittar på min bokhög undrar förstås när jag ska få tid att läsa allt det där. Sanningen är att jag inte hinner lika mycket som jag önskar, och det är jag naturligvis inte …

Read more

Man borde naturligtvis inte döma andra, men ändå gör vi det. Ibland så lite som en blick eller två på en okänd, utan att ha växlat så mycket…

Read more

När man möts av en gullig hälsning på frukostbuffén som inte är skriven av ens partner utan den ansvariga buffén på ett medelklasshotell i Karlstad kan man vara säker på att pennan inte fattats av någon som läst vad Voltaire hade att säga om positivitet: ”Lyckan är en dröm och lidandet verklighet.”

Ja…

Read more

• Ett av de bästa råden jag fått är att försöka få folk att skratta, för då kan man som föreläsare passa på att stoppa in lite fakta när publiken har munnen ändå har munnen …

Read more

Att kunna svänga på stolen och fråga en klok kollega är något jag saknar när jag sitter på distans och skriver. Det finns saker som är för svåra för att fråga om via Slack och som än…

Read more

Jag läser fort, kanske för fort eftersom jag sällan minns böcker långt efteråt. Ljudböcker, däremot! Särskilt om inläsaren är bra.

Det jag upptäckte när jag under några år extraknäckte som recensent på SvD och tidningen Axess var att uppgiften framför mig även berikade min läsning. Genom a…

Read more

Den politiska polariseringen är numera ett av de största hindren för att städer ska kunna fatta de modiga beslut som behövs för att ställa om och minska utsläppen av växthusgaser. Klimatfrågan erbjuder nämligen den perfekta konfliktp…

Read more

Nästa år är det 20 år sedan jag startade en av landets första bloggar om hur företag tjänar pengar på att anamma hållbarhetsfrågor. När den köptes av Veckans Affärer hade jag lyckan att få vara med och göra tidningen till en föregångare inom hållbarhetsjournalistik innan övriga affärstidningar tog efter.

Unde…

Read more

Sommaren 2018 startade jag allmänbildningstjänsten Vad Vi Vet - den ger dig allmänbildning du har nytta av. Sedan dess har jag drivits av en övertygelse om att alla borde ha rätt att ha tillgång till faktabaserade förklaringar, oavsett vilken plånbok man har och oavsett vilket hem man växte upp i.

Idag är jag stolt över att en halv miljon svenskar regelbundet använder tjänsten och en av orsakerna till det är hur vi gör våra förklaringar. Det är inget hokus-pokus, utan något du kan lära dig och använda när du ska förklara något. Nyckeln är att använda sig av “åfanismer”.

Låt mig förklara:

Det var allt för idag.
Vi hörs snart igen!
/Per