De små ambitionernas triumf.
Knepet för att skapa förklaringar som hjälper andra förändra sina vanor och hålla sina nyårslöften är lika enkelt som att göra en enda armhävning.
Idag handlar nyhetsbrevet om tre små nyårslöften jag gett och lyckats hålla. Paradoxalt nog är det just de begränsade ambitionerna som har gjort förändringen möjlig. Tänker du på samma sätt ökar chansen att fler lyssnar på det du säger.
Så här års har de flesta redan gett upp sina nyårslöften. Ofta misslyckas de för att vi lovar något vi egentligen inte vill ändra, eller för att vi försöker förändra för mycket på en gång. Därför vill jag slå ett slag för de små ambitionerna – de som först kan verka fjuttiga, men som i praktiken är betydligt större än så.
För en handfull år sedan föreslog någon ett nyårslöfte som jag omedelbart insåg att jag skulle kunna hålla: en armhävning om dagen. Det är allt – bara en armhävning. Som du förstår är det lätt hänt att man känner att man lika gärna kan göra två, tre eller tio när man ändå håller på. Vilket man ofta gör. Men löftet är fortfarande bara en. Det svåra är ju att komma igång, att få hjärnan att byta spår och omfamna nya vanor. Det här löftet adresserar just den utmaningen.
För att förstå planering bättre bestämde jag förra våren en träff med David Larson Heidenblad, som fick mig att inse nyttan av att djuparbeta i fyrtiominutersblock. Även här är målet lågt satt: en dag med fyra block är en bra dag (vilket kan visa sig svårare än väntat). Den här uppdelningen har gjort underverk för min känsla av produktivitet och upplevelsen av att jag faktiskt hinner det jag vill.
Att komma igång var lätt. Först skaffade jag en digital nedräknare, en liten pryl på skrivbordet som gav en visuell påminnelse om min nya vana. När nedräknaren slutade fungera var vanan redan så etablerad att jag ersatte den med en knapp på telefonens hemskärm, programmerad att stänga av notiser och räkna ner från 40 minuter.
När telefonen ringer efter 40 minuter vet jag att jag borde göra några övningar för att slippa få ont i ryggen av att sitta hukad över tangentbordet. Därför har jag placerat ut saker som fungerar som visuella påminnelser om den önskade vanan: ett gummiband för skulderrullningar bakåt, en stång i taket att hänga i, en kettlebell att cirkulera runt kroppen med rak och stabil hållning. Ambitionerna är låga. Jag ställer inga krav på mig själv att göra ett visst antal av någon övning, även om det oftast brukar bli ett runt och jämt tal, som tio.
Om du har läst James Clears bok ”Atomic Habits” känner du igen principen att stapla vanor på varandra – att koppla ihop två vanor, eller knyta en ny vana till en gammal. För att påminna mig själv om att simma (också bra för oss som skriver) har jag bestämt att jag ska besöka Eriksdalsbadet varje gång jag ändå har ett annat ärende på Södermalm. Hur långt jag simmar spelar ingen roll, så länge jag tar mig till bassängen.
Året därpå blev mitt nyårslöfte att dricka mer sprit. Eftersom alkohol mest gör mig trött var det ett ganska riskfritt löfte. Syftet var nämligen något annat: att välja njutning med större omsorg. Med vägledning från en bartendervän skaffade jag några klassiska spritsorter och enkla bartenderprylar för att göra själva ritualen trevligare. Ambitionerna var låga, men redan vid halvårsskiftet var jag fullfjädrar alkoholist!
Nej, skämt åsido, det jag främst lärde mig var att uppskatta en drink med det sympatiska namnet ”guldkant” (punsch med en gnutta cognac) och att göra en Old Fashioned. De flesta andra drinkar kräver både mer ambition och en massa detaljer som sockerlag, krossad is och annat jag sällan hade hemma – därför blev det inte så mycket mer avancerat än så.
Förra året var mitt löfte att inte hjälpa andra – om de inte ber om det. Det låter otrevligare än det är. I själva verket sparar det både tid och energi när man sänker ambitionerna om att vara hjälpsam. Det får dig sannolikt att framstå som lite trevligare på kuppen. Hur mycket tid lägger man inte på att komma med goda råd i onödan? Och hur stor är inte risken att framstå som besserwisser eller stöddig? Även om jag har rätt innebär det inte att det tas emot positivt. Eftersom jag haft den här vanan i många år – med blandat socialt utfall – blev lärdomen snarare hur svårt det kan vara att bryta ett invant beteende. Men jag är på rätt väg. Att inte ha ambitioner att
Be inte om för mycket
”Låt inte det bästa bli det godas fiende”, brukar man säga. Det gäller även när du förklarar saker.
Dels handlar det om själva hantverket. Det räcker att förklara något så pass tydligt att mottagaren får ett hum, säger ”aha!” eller kanske ”å fan!”. Din ambition behöver inte vara att de ska förstå alla detaljer i hur något fungerar, eller att de ska säga ”kvartsdebitering” istället för ”rörligt pris” – om det senare ändå fångar kärnan.
Dels handlar det om dina egna ambitioner. Vill du få någon att ändra en vana, lägg då fokus på att ta bort hindret för att komma igång – snarare än att försöka etablera en optimal vana direkt.
Eftersom det tar runt 60 dagar att etablera en ny vana lockar många gym så här års med en provmånad, i hopp om att man på den tiden ska komma igång. Men om man inte lyckas ta sig dit från början, kommer man förstås inte heller att etablera någon vana.
Jag tror att det vore mer framgångsrikt att erbjuda ett abonnemang ”för dig som räknar med att träna två gånger i månaden” och låta kunderna bli positivt överraskade av sig själva. På samma tema: varför inte erbjuda klasser på bara 15 minuter och faktiskt marknadsföra dem? En god vän simmar just en kvart om dagen istället för en viss sträcka, med motiveringen att ”det hinner man alltid”.
I stället för att försöka få alla att bli vegetarianer kan du få dem att göra tacos på växtfärs, eftersom det ändå inte smakar kött – då spelar det mindre roll vad det är gjort av. Eller uppmuntra dem att byta ut nötkött mot kyckling, som har ett väsentligt lägre klimatavtryck, eller att bara flyga hälften så många gånger. Det är inte optimalt, men det minskar ändå utsläppen rejält. Och har de väl börjat är chansen större att de fortsätter.
Fler perspektiv:
David Heidenblad Larssons råd: konkreta sätt att ta kontroll över sin arbetstid och få bättre balans i livet.
Förändra synen på tid ger mer tid: hur mycket du hinner beror på hur du ser på din tid.
Det här krävs för att bryta gamla vanor: etnologen Ida Hult om vad som faktiskt krävs för att ändra invanda beteenden.
Ur arkivet
Det bästa jag läste, såg, hörde och upplevde under 2025. Blir någon av dem din favorit under 2026? Här är min lista.
Det var allt för idag.
Vi hörs snart igen!
/Per