Många frågar mig det här...

Börja inte ditt nästa inlägg på Linkedin på det här sättet.

Idag handlar nyhetsbrevet om den vanliga längtan efter att bli erkänd som kunnig inom ett fält, och varför jag tror att hemligheten är att inte berätta om vad man kan utan om vad man lärt sig.

Många frågar mig hur det kan komma sig att så många börjar sina Linkedin-inlägg med att påstå att många frågar dem om saker. Nej, nu ljög jag. Ingen frågar mig om det, men till mitt försvar gissar jag att ingen frågar de andra det heller.

Som försvar är det ett dåligt försvar. Att motivera dåliga beteenden med att alla andra också gör det håller inte, det berättade våra mammor för oss för länge sedan. “Om alla andra skulle hoppa från ett hustak, skulle du också göra det?” frågade min mor, och gav den retoriska frågan extra laddning genom att referera till min höjdrädsla.

Som lögn är påståendet att många frågar dig om saker visserligen vit och harmlös, men så onödig. Vi förstår alla orsaken: man vill med lögnen framstå som en expert på ett område, och dessutom som en omtyckt auktoritet andra vänder sig till. Att det senare är osant känner vi som läsare på oss. Att det första är osannolikt märker vi när vi läser de ofta ganska banala råden dessa “experter” påstår att folk frågat efter.

Det räcker med att ha läst Hjalmar Söderberg för att känna igen de där inläggen som tecken på en vilja att bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad. Man vill ingiva följarna något slags känsla.

Denna längtan är så stark, så bultande, att avsändare ofta glömmer bort att skärskåda sina egna råd. Vittnar dessa verkligen om expertis? Har de en klangbotten som bara kan skapas genom den långa erfarenhetens djup? Nog är det en tidens paradox att de flesta självutnämnda AI-experter ger råd som är så generiska att de verkar vara skapade med ChatGPT eller Gemini. Eller att självutnämnda kommunikationsexperter så ofta är risiga på att kommunicera sina råd på ett intressant sätt?

Jag inser förstås att jag går på en slak lina med detta resonemang. Det krävs inte särskilt mycket för att du nu ska dra slutsatser om mina egna begär att framstå som särskilt kunnig på ett område. Därför vill jag direkt erkänna att många människor aldrig frågar mig om något alls.

Motvilligt har jag tvingats överge de juvinila idéer jag hade innan jag fyllde fyrtio om att det skulle finnas några genvägar till att bli betraktad som expert. Under vad som nu framstår som en generande lång tid hoppades jag på att om jag bara skrev något tillräckligt spetsigt så skulle det kunna bli tillräckligt viralt och så skulle det på något förtrollat vis vara tillräckligt för att ge framgångar av lite oklar natur men som i grunden nog handlade att bli älskad och beundrad. Kanske även fruktad.

Detta berodde förstås på både en bristande självinsikt hos mig och en bristande insikt i hur världen är beskaffad. Även om det kan hända andra så är det osannolikt att det händer dig, eller mig. Det du lärt dig är inte nödvändigtvis användbart för andra, och det enda sättet att veta det är genom erfarenhet. Det som gör experter till experter är att de vet varför något funkar i praktiken och varför något bara funkar i teorin, och har förmågan att förmedla kunskap andra har nytta av.

Det jag försöker förmedla på LinkedIn är vad jag lärt mig eller insikter jag fått, och det gäller andra sociala kanaler också. Det är när jag vågat vara subjektiv och smal i mina observationer som det faktiskt hänt att något jag skrivit blivit viralt. Som när jag nyligen meddelade att jag under en lång tid haft en strävan efter att lukta som en italiensk farbror, vilket intresserade 225 000 personer på Facebook. (Det gav mig knappast några nya följare om någon trodde det, men det ska inte uteslutas att folk i framtiden verkligen kommer att fråga mig om saker när det gäller italiensk rakkräm.)

Min poäng är denna: få saker är så avslöjande som när du låtsas som att många människor vänder sig till dig för att fråga dig om saker. Om du vill bli expert, dela med dig av vad du lärt dig istället och gör det på ett sätt som någon annan kan ha nytta av. Verkliga experter börjar aldrig med att berätta att många frågar dem om saker.

Berätta istället vad du tog med dig från den där konferensen du gick på i veckan, vilka tankar boken du nyss läste gav upphov till eller något du annat du upptäckt och som andra kan ha nytta av. Kan du dessutom förklara det relativt kortfattat ska du se att folk på sikt kommer att betrakta dig som någon man kanske vänder sig till eller följer.

Två förebilder

Här är två exempel på människor på LinkedIn som jag följer för deras förmåga att berätta vad de lärt sig.

• Hannah Kolam Grundmark - chef på Stockholms Skrivbyrå som generöst delar med sig av reflektioner kring den svåra konsten att göra saker begripliga.

• Erik Zsiga - skriver ofta i punktform om sina reflektioner utifrån de många skiftande sammanhang han befinner sig i.

Det var allt för idag. Vi hörs snart igen!
/Per

Ps. Börja inte heller några LinkedIn-inlägg med “Äntligen kan jag berätta…”