Så blir AI din (och ditt barns) bästa lärare
En bedömningsfri miljö gynnar din nyfikenhet.
Idag handlar nyhetsbrevet om hur AI förändrar sättet vi lär – för dig och dina barn. Efter ett samtal med tre av Googles högsta chefer för lärande delar jag hur verktyg som Gemini kan fungera som en personlig handledare – och hur du kan använda samma tänk för att förstå och förklara svåra saker både enklare och bättre.
Förra våren skrev jag om hur Googles AI-bot Gemini har kommit att bli min nya samtalspartner, en handledare och ett bollplank när det gäller att förstå och förklara saker. Sedan dess har Google släppt Gemini 3, vilket innebär ett dramatiskt hopp i resonemangsförmågan och i hur modellen hanterar komplexa flerstegsinstruktioner, vilket gör den än mer värdefull som samtalspartner.
Jag är inte ensam om detta. AI-verktyg är numera en central del av studenternas vardag. Hela två tredjedelar av ungdomarna använder AI-verktyg varje vecka när de pluggar och var fjärde använder det varje dag. Detta berättade Maureen Haymans, VP of Learning på Google, när jag deltog i ett möte med några av deras högsta chefer för att förstå hur AI påverkar lärandet. Hon menade att AI förändrar både vad och hur vi lär oss och gör det dessutom möjligt för alla att lära sig allt. I alla fall i teorin.
Den största förändringen är skiftet till personligt, engagerande lärande, förklarade Heymans. Det innebär att vi går från passiv konsumtion av fakta till ett personligt aktivt lärande. Detta har möjliggjorts bland annat av att AI-verktygen kan agera som personliga handledare. De anpassar sitt stöd och sina förklaringar utifrån varje elevs unika kunskapsnivå och tempo, en individuell vägledning som vi vet är ett kraftfullt sätt att kvickt uppnå djupförståelse, eller deep learning som amerikanerna kallar det.
På svenska lärosäten är det alltjämt mycket diskussioner kring hur man ska försäkra sig om att AI inte bara ger svaren eller gör jobbet åt studenterna. Det är en relevant oro. Risken är dock att en sådan inställning riskerar att resultera i diverse försök att hindra användandet av AI, på samma sätt som det en gång fanns skeptiska röster som ville hindra internetuppkoppling i klassrummen eftersom man ansåg att det fanns ett värde i att eleverna gick och slog i böcker.
Svaret är förmodligen inte att förhindra AI, utan att integrera det i undervisningen på ett sätt som leder till mer och inte mindre självständigt tänkande. Heymans rådde skolor att betrakta AI som ett stöd för kreativitet och återkoppling, inte en genväg. Eleven ska fortfarande skriva själv, men kan använda AI för att brainstorma och få feedback för att sedan revidera sina texter.
Chefen för pedagogik på Google är Julia Wilkowski. Enligt henne är sannolikheten för fusk överdriven, helt enkelt eftersom studenter trots allt vill lära sig, förstår att lärande kräver ansträngning och att det inte räcker med att bara läsa en text eller se en video. Hon menade att det är lätt att som utomstående glömma att en del av det som gör att studenter strävar efter en examen är att de vill ha bekräftelse på att de kan sitt ämne, för vem vill känna sig som en bluff? Studenter vill förstå på djupet. De vill klara provet och då kan vi hjälpa till, underströk Wilkowski.
Lärandet måste inkludera ett aktivt engagemang i innehållet, vilket innebär att testa kunskapen, diskutera och debattera. AI-verktyg kan bistå i detta genom att främja metakognition – förmågan att reflektera över sitt eget tänkande. Det är här de nya AI-handledarna blir ovärderliga; de kan ställa de rätta frågorna och vägleda eleven mot ett kritiskt tänkande.
Kan AI-handledaren bli för positiv, undrar jag, med anledning av den kritik som ChatGPT fick under 2025 när en ny version var alltför positiv och affirmerande. Jag ställde frågan till Jennifer Shen, som ansvarar för Geminis pedagogiska färdigheter. Hon svarade att det är en balansgång. Å ena sidan bör verktygen utformas på ett sätt som motverkar skapandet av mentala ekokammare. Å andra sidan kan positivitet hjälpa frustrerade studenter som fastnat på en uppgift att komma loss. På det sättet utgör verktygen en bedömningsfri plats som uppmuntrar till att fortsätta, vilket är avgörande för att bryta igenom svåra problem.
Min egen erfarenhet av att använda diverse AI-verktyg i vardagen har gjort att jag har en positiv syn på deras potential. När man ska förklara något på ett begripligt sätt använder jag numera själv Gemini som bollplank. Jag kan exempelvis be om råd för att förklara något komplext så att en tioåring kan förstå, eller be om idéer på vad som skulle få en skeptiker att bli övertygad, eller få två olika resonemang kring en ståndpunkt från två motsatta utgångspunkter.
Som Googles lärandechef Maureen Heymans så klokt summerade det: AI kan bidra till att studenter får träna på de förmågor som vi redan nu identifierat som några av de viktigaste detta århundrade: kritiskt tänkande, problemlösning, kreativitet – men viktigast av allt är livslångt lärande.
Min slutsats är därför att det är klokt att betrakta AI-botarna som handledare för varje person som vill lära sig något nytt eller som vill lära ut något. Genom att skapa djupt personliga och anpassade upplevelser av lärande kan de bidra till att fler följer sin nyfikenhet utan rädsla för att bli kallade dumma eller okunniga. Vi är alla barn i början, brukar man säga. AI har potentialen att låta oss förbli det, med intakt nyfikenhet.
Läs mer:
Min nya handledare. När AI hjälper dig att förstå hur du ska kunna förklara något.
Mer unik, tack vare AI. Så har rädslan för att låta som AI gjort min röst mer personlig när jag skriver. Om vikten av att slå vakt om sin personliga stil.
Så använder jag AI för att förbättra mina förklaringar. Fördelar och nackdelar jag har upptäckt.
Det var allt för idag.
Vi hörs snart igen!
